Födelsedag!
Idag är det den 9 Januari, 2013. Jag fyller (host, host) 20...3! Och jag befinner mig i Japan, Niseko, Grand Hirafu. Jag och Emmie kan fortfarande inte fatta att vi är här, och ännu mindre efter dagen.
Vi gick upp och åt en stadig frukost?! Rostat bröd, sylt och lite mjölk och frostis så vi skulle stå oss ett tag. Vi tog sedan bussen till backen, när vi väntade på bussen stod även några Australienare där som bor på samma ställe som oss. Vi började prata med dom och det slutade med att vi hängde med dom och åkte skidor. Vi tog något åk i backen innan den första "gaten" för dagen öppnades, underbart! Kan inte fatta att det på samma ställe igår var uppkört efter bara någon timma och att det idag var helt orört igen. Det snöar massor!
Efter första puderåket sa jag till Emmie att jag tyckte vi skulle ta oss en lite tur upp på toppen. Sagt och gjort, vi tog våra skidor under armen och gick. Och 3 av våra nya vänner följde med oss.
Så vi gick, och vi gick, och vi gick lite till tills vi var uppe. Det blåste storm och vi såg absolut ingenting. Kinderna var vita och vi kände att detta kanske inte var den bästa iden vi hade kommit på. MEN, det var det. Så fort vi bara hade tagit oss några djupa POW POW svängar ner började man se mer och mer. Det var snö till höften och den här grejen med att ha snorkel börjar nu att visa sig. I varje sväng fick man hålla andan för att snön sprutade bokstavligt talat upp i ansiktet. Så med öppen mun hade man haft den full av snö på bara en liten kortsväng.
Hur som helst, åket fortsatte och benen började bli trötta. Men vad gjorde väl det när vi fick åka vårat livs puderåk? Vi valde väg ner och kom ner till vad vi trodde var backen, men NEJ. Då var det bara att hoppa ur skidorna och börja gå igen, ca 10-15 min för att ta sig ut till backen igen. Som tur var var det en pistad gångsträcka så vi slapp att pulsa.
Men det var SÅ vart varenda litet steg vi tog (och de förfrysta kinderna vi fick).
Sedan blev det lite matsäck som vi släpat med oss, kan ni gissa vad det var?! Vitt bröd, marmelad, drickyoghurt och snickers. Mums i magen!
Efter detta tänkte vi att vi skulle upp och ta ett till puderåk, utan att gå. Sagt och gjort, bara det att efter halva åket kändes benen som två betongklumpar, så sita svängarna var med att försöka ta sig ner, inte få till sina bästa svängar man haft. Väl nere vid liften var det bara att ta sig upp till toppen igen för att sedan kunna ta sig heeeela systemet ner för att kunna åka hem. Detta innebar mjöksyra, kramp i vaderna och ont i hela benen. Men vi klagar inte, vi bara inser fakta att vi kanske inte är topptränade längre. Men vi klarar oss och vi fick ju också vårat livs åk! :)
Inte nog med det, när vi åkt våra puderåk dessa dagar när vi kommer till en lift har det suttit en gubbe där. Första åket trodde jag det var en riktig människa men insåg sedan att det är en kompis till våran Tessan! Så Tessan, här är din nya man ウサギ heter han. Verkar himla trevlig och skräms inte alls som du, så du borde ta efter honom lite!
Nu ska vi vila lite innan vi ska gå ut och äta födelsedagsmiddag! :)
Förresten, kan någon hjälpa mig?!
vad betyder detta? haha!!
