michaelajohansson.blogg.se

Vi klev innaför dörren och en vänlig kvinna tog emot oss och visade oss bordet. Vi frågade om dom hade menyn på engelska och hon bara skakade på huvudet. Okej, hur gör vi nu, tänkte vi. Då vänder sig en annan gäst vid bordet brevid sig om och säger att han kan hjälpa oss. En engelsktalande japan i sina bäst dar. Vi fattar absolut ingenting om vad det är för mat, men får fram att jag inte äter kött och han säger att jag kan vara lugn. Vi börjar med att få in en som han kallade det "potatis som är som pizza hos oss, utan så mycket kalorier", okej tänkte vi. Men det smakade riktigt bra. Dock vet jag inte mer kalorierna, det kändes som att det var mest ost. Han tyckte vi skulle testa mer saker, så vi tog in två stora räkor som var friterade, ett säkert kort enligt oss. Och mums, det var inte och leka med det heller. Men så tyckte han, en riktig Japansk grönsak måste vi ju också prova, så in med lite friterade babmuskott också, och ja även detta satt som en smäck. Så tre av tre rätt utan att fatta något på menyn och kunna göra oss förstådda. Men det blev en riktigt höjradmåltid. Man måste ju våga chansa lite. Emmies motto på denna resan är; Vi måste leva lite farligt, testa nya saker och inte veta vad vi gör! Så ja, det är vad vi kör på nu :)

 

Så nu till dagen, vi gick upp tidigt för att göra oss iordning. Eftersom vi inte får någon frukost på hotellet så åt vi iite mackor med philadelphia och sylt, en yoghurt och lite apelsinjuice, en riktigt bra frulle. Sedan gav vi oss iväg med Asakusa i sikte. Ner i underjorden för att försöka hitta till rätt station, köpa rätt biljett och veta vilket håll vi skulle åka på. Men allt gick som en dans och tillslut var vi framme i Asakusa. Nu var frågan bara åt vilket håll vi skulle gå, men såklart kom det fram en söt liten japans tant och frågade vart vi skulle och så var det löst. Så mot Sensoji Templet och det var pampigt. Häftigt att se saker från andra kulturer, samtidgit som vi kände att detta inte riktigt var våran grej. Men vi gick runt, tog massa bilder, läste lite på skyltar och insåg att dom höll på att fixa inför kommande högtid.Sista dagen på vintern firar dom här på söndag (hur man nu kan vilja fira det?! och redan??). När klockan närmade sig 10 var vi lite hungriga, så vi testade en äppelkaka på japanskt vis. Emmie blev stormförtjust medan jag mer tyckte att det var en okej "kaka". Sedan gick vi till ett ställe där man kan dricka heligt vatten, jag drack det aldrig, men hällde lite försiktigt på händerna. Betyder det att mina händer nu är heliga? skulle tro det faktiskt!

 

Kl 11 vad vi dock hungriga igen och hittade ett Mc Donalds inne på en lite marknadsgata. Så in och köpte oss varsinn stor pommes och en dricka. Mums sa det i magen. Alltså folk här dom är roliga, en man satt inne på donken och rakade sig och en satt och sov. Här sover dom verkligen överallt, både sittande och stående. Vi kollade på vad vi skulle göra och bestämde oss för att åka till Tokyo station. En stor station och när vi kom utanför radade skyskraporna upp sig. Riktigt häftig syn. Så där sprang vi omkring och virrade några timmar innan vi bestämde oss för att försöka hitta pokemin centret, med massa pokemongubbar. Och det är NU äventyret börjar....

 

Vi gick runt på små gator, stora gator, mellan gator men inget pokemoncenter och vi tänkte att nu ger vi upp. Men då hittar vi en tjej och kille som står vid en liten vagn och säljer drickor m.m. Emmie går fram och frågar om dom vet vart pokemoncentret ligger och båda fäller upp sina mobiler och börjar leta. Dom skrattar, pratar med varandra och där står vi som två fån och bara tittar på varandra. Tjejen blir lite till sig när hon med sin knackiga engelska får reda på att vii är ifrån Sverige och vill ha ett kort med oss. Och självklart ställer vi upp och modellar. Killen sätter sig ner och knyter åt skorna, säger åt tjejen att ge oss varsit smakprov av hennes drickor och sätter fart framåt. Till historien hör att han inte kunde prata NÅGON engelska mer än, yes, close, my name, ja det var väl det. Hon sa iaf innan vi gick att han skulle visa oss vägen dit. Ner i underjorden till tunnelbanorna, och vi som trodde att vi var på rätt ställe. Han hjälper oss meed biljetter och vi går på, där sitter jag och Emmie som två frågetecken och fattar inte vad han gör. Ska han följa med oss hela vägen? Av spårvagnen och börjar gå. Han går i skjorta och en tunn väst i 10 grader och vi i våra vinterjackor går och fryser. Han börjar huttra och Emmie får skrattatack, där gick vi med en japansk kille som inte kunde engelska, pratar japanska med oss hela tiden, pratar för sig själv, fryser, haha vilken himla grej. Tillslut kunde inte heller jag hålla mig, så där gick vi och skrattade lika mycket båda två. Och han började då också skratta, men fattade väl inte att det var honom vi skrattade åt. In på pokemon centret där vi tyckte det var roligt ca 2 min, innan vi ville gå ut. Men då skulle vi följa med honom och kolla på några små dockor innan vi gick. Och peka på varsin, så mycket fattade vi. Han tog dockorna och gick till kassan och vi började återigen skratta. Skulle han köpa dockorna?

 

Väl ute ur denna pokemon hets visste vi inte vart vi skulle, men han pekade och gick, så vi gick med och tillslut kom vi till ett annat tempel. Något "the chief temple of the Jodo-Buddhist sect." vilket vi aldrig hade gått till om han inte visat oss dit, så det var väl lite bra ändå. Och sedan visade han oss även till kejserliga palatset i en park nära Tokyo station. Men vid detta laget, ca 3 timmar senare började vi undra om han inte hade eett jobb han var tvungen att sköta. Så emmie frågar på engelska och han börjar prata japanska och kollar hela tiden på klockan. Vi börjar nu nästan bli lite irriterade på denna snälla hjälpsamma människa som i så många timmar har visat runt oss i Tokyo och gått och frusit utan någon jacka. Vi börjar gå in mot stationen igen och hittar ett informationscenter som vi springer in på för att få lite mer info om vad vi ska se när vi är här. Han hänger såklart med, vi står och pratar och dom visar upp oss till övervåningen där vi får testa kimono. Vi var riktigt snygga och där satt han och läste någon tidning. Tillslut frågar tjejen som jobbar på informationen, på engelska, om vi känner honom. Vi berättar att han följt oss i flera timmar och visat oss runt. Då frågar Emmie henne om hon vet om han inte har något jobb att sköta och hon säger att han precis sagt att han ska åka tillbaka till jobbet. Så när vi fått av oss dessa fina kläder kommer han fram och tar ihand och vi får påsen med våra fina pokemonfigurer i som ett minne av honom. Även en lapp med massa uppgifter till honom, facebook, mail, telefonnummer. Stackars lilla karl, haha! Nu efteråt skrattar vi bara åt hela situationen, hur lyckades vi hitta en oengelsktalande person som visade oss 20 min fråndär vi var och sedan följde oss i 4 timmar, utan att kunna säga ett ord och inte gå tillbaka till sitt jobb efter lunchrasten. Dom är allt för vänliga i detta land :)

 

När vi "blivit av med" våran svans gick vi till subway för en macka och sedan vidare till ginza området där det är massa fina märkes affärer och tittade runt. Hittade en affär med lite allt i allo grejer, och här var himelriket för en nagelälskare som mig. Hittade massa glitter, klistermärken och annat roligt. Så blev lite påfyllning av nagellådan därhemma :)

 

När klockan slog 18,00 insåg vi att vi gått, gått och gått sedan kl 8-9 på morgonen och kände hur trötta vi var i kroppen, så vi gick till BR, ett glasställe med världens godaste glass. Massa olika smaker och roliga kombinationer, så när vi ätit upp våran glass så gick vi till affären för att köpa lite bröd, dricka och så inför kvällen och bara lägga och hemma och mysa. Det slutade med att Emmie hade lurat på oss sushi, sallad och såklart bröder och drickan vi kom för. Så det var bara att traska hem till hotellrummet, sätta påsig mjukiskläderna, sätta sig till rätta på golvet och börja testa. Det var inte så dumt, men heller inte det godaste jag ätit. Så imorgon kanske vi får testa något mer "riktigt" ställe och äta på.

 

Efter detta långa inlägg tackar jag nu för mig och lägger mig tillrätta i sängen och sätter på lite mysmusik och inväntar morgondagen!