michaelajohansson.blogg.se

Ny dag, nya möjligheter.Trodde vi, men icke... Ingen snö så långt ögat kan nå, så istället för massa puderåkning (vilket är det vi vill ha) tog vi en promenix på 20-25 min upp till toppen. Solen lös, vulkanen visade sig från sin bästa sida och vi fick se vad som fanns på andra sidan toppen. Det var så ljuvligt, underbart fint! Så istället för skidåkning blev det fotografering och att njuta av den fina utsikten. Efter det tog vi ett åk ner på baksidan av berget, vilket säkert är helt fantastiskt en dag när det är snö. Idag, soligt, utan snö, inte lika bra. MEN, det var fortfarande en bra dag!

 

Vi satte oss på toppen och tog en liten fika, snickers och vatten, rena lyxfikan skulle man kunna säga. När vi sedan kom ner tog vi några åk i backarna innan vi gav upp och åkte hem. Men istället för att sova så tog vi tag i våra liv och hittade en buss till Kutchan, en lite större by/stad nära Niseko. Vi fattar dock inte riktigt vad vi gjorde där, det var inte jätteroligt. Men vi fick iaf i oss lite mat, pizza, pommes och lökringar, mums för magen, eller?! Tror inte vi behöver mer sån mat på flera år när vi kommer hem. Sen tog vi en titt i "stan", alla har sagt till oss att vi ska åka dit och handla, att det var en stor mataffär med massa annan mat än vi har i affären här. Så vi letade, letade och letade lite till. Tillslut gav vi upp och tog en vanlig liten fjuttig affär och köpte lite mat, precis sånt som vi haft innan. Så vi tänkte att vi skulle gå tillbaka till bussen och åka hem. Samtidigt som vi ser bussen typ vara påväg att åka så ser jag självklart den stora affären. Emmie börjar springa mot bussen, men jag springer mot affären. MAAAATT!!! Med mitt sjuka beteende var det nog tur för Emmie att hon hängde med mig. In i affären och bara frossa i grönsaker. Helt fantastiskt! Det var avokado, småtomater, sallad, bladspenat, ärtskidor, cesardressing, det var så bra. ÄNTLIGEN! Så nu har Emmie en glad Michan runt sig igen, tur för henne. Sedan fick vi vänta ca 40 min innan bussen gick tillbaka till Niseko.

Väl hemma blev det en snabbdusch innan man fick skypa med sina underbara sambos hemma, haha! Och efter det pratade jag med mamma och pappa, lite längtar man efter dom. Fast det hade varit bättre om dom kommit hit, och tagit med sig en svensk mataffär. Då hade livet varit perfekt! Fast det är ganska bra nu ändå :)

Sedan lagade jag sallad till oss, det var så gott! Jag har verkligen saknat denna mat, denna underbara, krispiga, kalla, goda mat! Blev dock lite cola till, inte bra... Tur man snart kommer hem och kommer tillbaka i vanor igen. Eller kanske inte, det är ganska bra som det är!

 

Nu bjuder jag på massa bilder från idag, denna fina dag!