michaelajohansson.blogg.se

Glömde berätta en sak om i söndags. Vi stod på torget inne i Sydney och en kille spelade gitarr. Han var så sjukt grym, det lät som att det var typ 3-4 personer som spelade, men det var bara han och en akustisk gitarr. Jag blev helt hypnotiserad och efter en stund började jag leta efter Lisa och Linnea, men dom var borta. Självklar förstod jag att dom stod någonstans och såg mig och skrattade åt mig och visst hade jag rätt. Där stod dom lite längre bort och gapskrattade. Haha! Linnea hade visst sagt att: nej här kan vi inte stå. Men jag hade inte hört något. Sen hade dom stått och tittat på mig länge och väl innan jag hade fattat att jag var ensam. Glömde jag säga att han var grym?

I tisdags morse fick vi till och med en toast som hon hittat. Fantastiskt gott:)

Så nu går vi all in på beyonce låtar, eller vi försöker iaf att få dom nedladdade på spotify, vilket inte går skitsnabbt. 

På jobbet får vi alltid ringa samtal för att få tag i rätt kortnummer och adresser osv när det är fel. Varje gång jag ringer får jag upprepa allt jag säger. Men idag tog det priset. Ringde till en skola och berättade att jag sökte en förälder på deras skola, för att hon inte lämnat numret till sig själv. Men hon fattade inte, så hon lämnade över till en annan tjej. Jag hörde innan hon sa att hon gick prata att: jag hör inte ett ord vad hon säger, kan du prata med henne. Dock gick det mycket bättre med den andra tjejen hon fattade iaf vad jag ville. 

Nästa person jag ringde så var det mannen som svarade, jag sa att jag ville prata med hans fru. Men hon var inte hemma. Så jag skulle lämna telefonnummer. Jag fick upprepa numret 5 ggr innan det blev rätt. Hur kan man höra 5 istället för 0?! Och namnet typ 10 ggr. Det är ju för 17 deras språk jag försöker prata, även om det kanske inte alltid blir rätt. Hur svårt kan det vara att öppna öronen och lyssna?!

Ikväll har vi iaf lyxat mes jordgubbar och nutella :) mumma!