Utflykt
Imorse gick vi upp tidigt för att åka på en heldagsutflykt. Vi blev upplockade klockan 8, sen satte vi färd mot ett ställe dom vävde tyger och "målade" på tyger. Jättefina saker och imponerande hur dom gör det. Där sitter dom dagarna i ända och pillar med att pricka ut färg i olika mönster och lager. Vår chaufför är så gullig, han försöker verkligen prata engelska även fast han inte är jätteduktig.
Vidare till ett dansställe, eller det var en Indonesisk teater typ. Fast det var faktiskt ganska coolt. Dom hade häftiga kreationer på sig, massa färger, guld och glans. Så det var kul att ha sett det. Det var massa turister som var och kollade. Stora busslass kom med folk. Så det var nog en poppis grej att se. Själva dansen i sig var kanske inte jättecool. Det var några tjejer som stod och rullade på handlederna och spretade med fingrarna åt alla håll och kanter. Men jag antar att det är deras tradition.
Efter det åkte vi till Celuk som är en silverby. Vi fick se hur dom gör sina silversmycken och sen fick vi gå in i ett hus där man kunde köpa allt möjligt. När dom gör smyckena smälter dom silver tillsammans med koppar för att få rätt konsistens. Sen lägger dom det i en form för att få en silverstång. När dom kommit så långt värmer dom upp den och bankar den platt. Värmer igen och drar igenom den igenom en form med ett litet hål. Sen är det silvertråd. Det gör dom olika utformningar av på smyckena sen. Sen fick man då köpa, dom andra hittade lite saker men jag kände inte att något föll mig riktigt i smaken. Så efter mer än 1 h åkte vi vidare till ett ställe till som tog 5 min att titta i, sen ett tredje ställe. Det var ett familjeföretag och mannen var så mysig. Han visade hur allt funkade och var väldigt duktig på engelska.
Efter alla silveraffärer åkte vi till ett ställe med lite risodlingar. Där mitt i allt låg en restaurang. Vi tänkte att detta blir ju bra, gick in, satte oss och fick menyn. Men vilka priser, så dyrt. Men eftersom vi var så hungriga så valde vi att äta där ändå. Men vilket misslyckande, maten smakade sådär och min portion var så liten så liten så det knappt kunde ha räknats som en förrätt. När vi ätit klart gick vi utanför för att vänta på taxin igen, då såg vi en jättesöt apa i ett träd. Så vi gick fram och skulle ta kort. Men då såg vi att han var fastkedjad i en jättekort kedja, så han tog sig ingenstans. Martina hjälpte honom att trassla upp lite av kedjan så han kom lite längre. Men det blev inga bilder. Vi blev arga på stället att dom hade en fastkedjad apa, till vilken nytta?? Stackarn, han ska ju vara i skogen med sina kompisar. Så vi sa till innan vi åkte att vi tyckte det var hemskt gjort av dom!
Nästa stopp var på en kaffeodling, där dom odlade kaffe(skräll), kakao, massa olika kryddsorter som typ kanel, ingefära osv. Vi gick runt i deras odlingar och han berättade om allt. Här görs även världens dyraste kaffe. Det är en luwak, typ en katt/mink av något slag som äter en viss kaffeböna. Sedan går den igenom kroppen och kommer ut som en böna igen. Dom tvättat det och sedan tar dom bort skalet, inuti där är alltså den dyraste kaffebönan i världen. Helt konstigt! Jag skulle vilja ta ett snack med den människan som ens kom på tanken att testa ge kaffebönor till dom och sen ta bönan och göra kaffe av den. Men det ska visst vara så att djuret är så smart, så den väljer bara de allra finaste bönorna att äta.
När vi kollat klart tog guiden med oss till ett stort bord mitt i skogen med ett tak över. När vi satte oss fick vi lukta på massa olika kaffe och kryddsorter. Sen beställde vi en kopp dyrt kaffe, 50 000ruphia vilket är mer än en måltid här. När vi fick det trodde vi det var ett skämt. Det var inte direkt lika gott som "dyrt". Men när sumpen lagt sig och vi fått ta i en kanelstång så blev det faktiskt helt okej. Då kom han in med typ 5 olika kaffe sorter och lika många te sorter. Så vi provade kokos, vanilj, ingefära m.m på både kaffet och tet. Vissa var goda och vissa mindre goda. Sen kom det bästa, vi fick provsmaka choklad, mjölkchoklad, vaniljchoklad och den bästa apelsinchoklad. Allt detta helt gratis. Så bara någon köpte det dyra kaffet så fick all provsmaka av det andra. Vilken lyx :)
Sen blev det en bilfärd på ca 45 min innan vi kom till ett risfält som var som en trappa. Det är om någon sett det, den kända risodlingen som brukar vara med på vykort. Så fantastiskt fint! Grönt, i massa olika steg, små hyddor med marknadsstånd och ja, jättefint.
När vi var påväg hem stannade vi hos en man som är medicinman, han spår osv. Han heter Ketut Liter och har varit med i filmen Eat, Pray & Love, det är även honom det handlar om. Så det var lite kul. Dock var han närmare 100 år och lite halvsenil men det var ändå kul att se honom. Martina blev spådd, men jag vet inte om han fick fram mycket mer än att hon skulle bli lycklig, få två barn och bara ha ett äktenskap. Men han var mysig :)
Påvägen hem var alla ganska trötta, och hungriga. Så vi bad om att bli avsläppta på vår nya favvorestaurang Monalisa. Det är så otroligt god mat, ALLT! Det är billigt, bra service, rent kök, trevlig personal. Så dit kommer vi gå fler gånger under veckan. En av tjejerna som jobbar där trodde att vi var runt 17 år, haha! Tack för komplimangen :)
Nu ka vi sova, imorgon ska vi åka med fransmännen till Seminjak och surfa (förhoppningsvis) :)
